lite av varje
Igår lärde jag mig att billigt inte alltid är lika med bra. Ifall någon skulle få för sig att köpa lakan på Primark - låt bli. Det känns ungefär som att sova under ett dushdraperi. 50 % polyester. Mysigt. Så nu måste jag köpa nya. (Men å andra sidan så är duschdraperiet i badrummet mögligt, så mitt plastlakan kanske kan vara till någon nytta?)
Eftersom jag hittade en massa spännande affärer på vägen till stan så tog det mig ca 45 minuter att gå. Men på vägen hem tog det nästan precis en kvart. Så, sålänge det inte ösregnar (som idag) så blir det till att promenera.
När jag hade varit hemma och ätit lunch och dumpat mina inköp bar det av mot Tesco (megasupermarket). Där spenderade jag nästan två timmar. Slutresultat = en liten korg. Men det visade sig vara en hel vetenskap att hitta någorlunda nyttig mat på det där stället (trots att det var ungefär tre gånger så stort som Willys). Det finns inget annat bröd än rostbröd. Och det mörkaste är ungefär som det ljusaste som säljs i Sverige. Lättmjölken har röd förpackning, den feta mjölken har blå förpackning. Allt är helt enkelt lite bakochfram. Men mitt hårda arbete lönade sig och jag gick där ifrån riktigt nöjd!
Francesco berättade att man måste ha ett national insurance number för att få jobba i England. "Ett national vaddå?!" sa jag. Tjejen med koll på läget alltså. Efter en hel del googlande är jag fortfarande lite förvirrad. Men om jag har förstått saken rätt är ett national insurancenumber ungefär som ett personnummer. Och man måste ha ett för att få jobb. Men man kan inte få ett om man inte har jobb. Typ. Jag ringde i alla fall nyss och bokade in ett möte redan imorgon, så får vi se om jag får ett sånt där förbaskat nummer.
Idag blir det mer jobbletande. Och lakansjakt.
Hörs senare! /Carolin
